Joséphine Baker

| dödsdatum = | dödsort = Paris, Frankrike | dödsorsak = | begravningsplats = | begravningsplats_koordinater = | monument = | vistelseort = | nationalitet = | andra_namn = | etnicitet = | medborgarskap = USA, Frankrike (1937–) | utbildning = | alma_mater = | yrke = Dansare, sångare, skådespelare, medborgarrättskämpe (1955–1968), spion | år_aktiv = 1921–1975 | arbetsgivare = Columbia, Mercury, RCA Victor (skivbolag) | organisation = | agent = | känd_för = Tidig afro-amerikansk scenartist, banankjolen | noterbara_verk = | stil = Kabaret, music hall, fransk pop/chanson, fransk jazz | influenser = | influerade = | hemort = | längd = | television = | parti = | rörelse = | motståndare = | styrelse = | religion = | kyrkosamfund = | make = Willie Wells (1918–1919?),
Willie Baker (1921–1922?),
Jean Lion (1937–1940),
Jo Bouillon (1947–1961) | maka = | partner = Robert Brady | barn = 12 (alla adopterade) | föräldrar = | släktingar = | utmärkelser = | namnteckning = Signature de Joséphine Baker - Archives nationales (France).png | namnteckning_alt = | namnteckning_storlek = | webbplats = | fotnoter = | box_width = }} miniatyr|thumb|Joséphine Baker i sin berömda banankjol (1927). Joséphine Baker, tidigare ''Josephine Baker'', egentligen ''Freda Josephine McDonald'', född 3 juni 1906 i Saint Louis i Missouri, död 12 april 1975 i Paris i Frankrike, var en amerikansk-fransk medborgarrättskämpe, spion, dansös, sångerska och varietéartist.

Hennes uppträdanden på Folies Bergère i Paris väckte stor uppmärksamhet, särskilt det där hon bar en kjol av konstgjorda bananer – en ikonisk bild av 1920-talets jazz- och nöjesliv. Hon hyllades av tidens konstnärer och intellektuella.Hon anges ofta som den första afroamerikanska scenartist som nått stjärnstatus.

Baker blev fransk medborgare 1937, hon hjälpte den franska motståndsrörelsen under andra världskriget och belönades med flera franska hedersmedaljer. Hon vägrade uppträda för segregerad publik i USA och engagerade sig i medborgarrättsrörelsen. Under marchen mot Washington 1963 var hon den enda kvinna som höll ett tal. År 2021 blev hon den första svarta kvinnan att hedras med en plats i Panthéon i Paris. Levererad av Wikipedia